DNS står för Domain Name System (Domännamnssystem). Det är ett komplext nätverk men en grundläggande del av Internets infrastruktur. DNS kan ses som Internets telefonkatalog, men i stället för att koppla telefonnummer till personer kopplar DNS domännamn till IP-adresser. Det finns en server bakom varje hemsida eller tjänst, och varje server har sin egen IP-adress.
IP-adresser är de numeriska adresser som datorer använder för att kommunicera med varandra på Internet. När du skriver domännamnet (hemsidans URL) i webbläsaren ser DNS till att du hittar IP-adressen till den server som den önskade hemsidan ligger på. Webbläsaren skickar en begäran (en DNS-förfrågan) som tas emot av en DNS-server eller DNS resolver. Dessa “resolvers” drivs vanligtvis av en internetleverantör (ISP). Den översätter domännamn som är läsbara för människor, till IP-adresser som är läsbara för maskiner, och skickar flera förfrågningar för att lösa den önskade IP-adressen.
DNS är uppbyggt som en hierarki med olika nivåer som kallas DNS-zoner. En DNS-zon är hela området för hantering av domäner och/eller subdomäner, t.ex. example.com, www.example.com och test.example.com. De möjliggör flera fördelar och funktioner för olika delar av en domännamnshierarki.
En DNS-zon hanteras av en namnserver och innehåller DNS-poster, en grundläggande komponent som ger specifik information och andra data per post om en domän eller subdomän. Varje DNS-post har ett specifikt syfte. När en DNS resolver får en förfrågan om en domän inom en viss DNS-zon konsulterar resolvern den tänkta zonfilen för att hämta relevanta DNS-poster och tillhandahåller den begärda informationen.
Relaterade artiklar: